Kläd-och sko-attack!

Jag har insett under packandets gång att jag har ett kläd och sko-problem. Jag har liksom lyckas "gömma" undan kläder och skor lite över allt här hemma, och nu när jag går igenom det så hittar jag kläder och skor som är mina precis över allt!

Inte så att man kan sluta shoppa heller...... heh!
Nåjaaaa får fylla källaren + vind med sånt jag inte använder, eller skänka till ett barn i Afrika :)

Nu slog kl om till torsdag och det är 4 dagar kvar tills jag sticker nyckeln i låset till min lägenhet.... LÄNGTAAAR

Fuck it!

Som ett litet svar på min ångest i helgen. Har pratat med föräldrarna och många andra och jag känner, såhär en vecka innan flytt. FUCK IT.
Jag kommer överleva och allt kommer bli skitbra, jag får bara tänka om lite. Klart jag inte kan förvandla mitt hem till ett prinsess-boende dag 1. Det får ta sin tid :)
Så idag packade jag gladeligen, jag längtar!! Detta ska bli så himla kul, så himla bra!
Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för Linnéa.
Åh om alla dagar kunde få kännas som denna <3


Hade för övrigt världens bästa helg i Skövde hos världens bästa Elin <3 Sån mysig stad! Här är en bild från vår mysiga "fika" i vår/sommarsolen! 


Och som grädde på moset vann Sverige VM! Bättre går ju inte att bli! :)

Karusell

Jag skriver detta för att lugna mig själv en stund. Hoppas jag.
Jag har sån ångest nu, riktig eller inte riktigt, det känns värre än någonsin i alla fall.
Jag har alltid varit mer eller mindre ekonomiskt oberoende. Visst har man haft tuffa tider, inte kunnat köpa allt man pekat på, men jag har alltid klarat mig och ändå haft några tusen på kontor.
Sen köpte jag lägenhet.
Tre dagar innan tillträdes dag kommer jag ha sparat ihop till kontantinsatsen. Efter "avgiften" till föreningen är betald har jag bara några få kronor att leva på, resten av månaden. Jag kommer för första gången i mitt liv känna mig fattig och på riktigt behöva prioritera bort roliga saker. USCH.
Jag lägger hela mitt hjärta och allt jag äger och har - på riktigt- i den här lägenheten, så den som andas att det är en dålig affär säger jag upp kontakten med omedelbumms!
Jag vill detta sååå så så så mycket. Men det kommer vara kämpigt, jag kommer vara tråkig osv osv. Tills jag kommer på fötter.

Jag inser själv att det så klart kommer lösa sig, jag kommer inte behöva äta nudlar eller köpa billigt shampoo, men det kommer bli en omställning och jag kommer behöva stöd. Jag kommer behöva stöd som från och med nu. För just nu undrar jag vad det är för karusell jag satt mig på... det snurrar för fort..

RSS 2.0