Karusell
Jag skriver detta för att lugna mig själv en stund. Hoppas jag.
Jag har sån ångest nu, riktig eller inte riktigt, det känns värre än någonsin i alla fall.
Jag har alltid varit mer eller mindre ekonomiskt oberoende. Visst har man haft tuffa tider, inte kunnat köpa allt man pekat på, men jag har alltid klarat mig och ändå haft några tusen på kontor.
Sen köpte jag lägenhet.
Tre dagar innan tillträdes dag kommer jag ha sparat ihop till kontantinsatsen. Efter "avgiften" till föreningen är betald har jag bara några få kronor att leva på, resten av månaden. Jag kommer för första gången i mitt liv känna mig fattig och på riktigt behöva prioritera bort roliga saker. USCH.
Jag lägger hela mitt hjärta och allt jag äger och har - på riktigt- i den här lägenheten, så den som andas att det är en dålig affär säger jag upp kontakten med omedelbumms!
Jag vill detta sååå så så så mycket. Men det kommer vara kämpigt, jag kommer vara tråkig osv osv. Tills jag kommer på fötter.
Jag inser själv att det så klart kommer lösa sig, jag kommer inte behöva äta nudlar eller köpa billigt shampoo, men det kommer bli en omställning och jag kommer behöva stöd. Jag kommer behöva stöd som från och med nu. För just nu undrar jag vad det är för karusell jag satt mig på... det snurrar för fort..
Jag har sån ångest nu, riktig eller inte riktigt, det känns värre än någonsin i alla fall.
Jag har alltid varit mer eller mindre ekonomiskt oberoende. Visst har man haft tuffa tider, inte kunnat köpa allt man pekat på, men jag har alltid klarat mig och ändå haft några tusen på kontor.
Sen köpte jag lägenhet.
Tre dagar innan tillträdes dag kommer jag ha sparat ihop till kontantinsatsen. Efter "avgiften" till föreningen är betald har jag bara några få kronor att leva på, resten av månaden. Jag kommer för första gången i mitt liv känna mig fattig och på riktigt behöva prioritera bort roliga saker. USCH.
Jag lägger hela mitt hjärta och allt jag äger och har - på riktigt- i den här lägenheten, så den som andas att det är en dålig affär säger jag upp kontakten med omedelbumms!
Jag vill detta sååå så så så mycket. Men det kommer vara kämpigt, jag kommer vara tråkig osv osv. Tills jag kommer på fötter.
Jag inser själv att det så klart kommer lösa sig, jag kommer inte behöva äta nudlar eller köpa billigt shampoo, men det kommer bli en omställning och jag kommer behöva stöd. Jag kommer behöva stöd som från och med nu. För just nu undrar jag vad det är för karusell jag satt mig på... det snurrar för fort..
Kommentarer
Trackback
